Cornelis Vreeswijk — Balladen om ett munspel tekst piosenki i tłumaczenie
Strona zawiera teksty i polskie tłumaczenie piosenki "Balladen om ett munspel", wykonawca: Cornelis Vreeswijk.
Tekst piosenki
När jag var liten fick jag ett munspel av far
påinrådan av farfar, som musikalisk var.
Ge grabben ett munspel såspelar vi duett,
sa' farfar, som själv spelte påesskornett.
När farfar satt i källaren och blåste sig blå
blev farmor förtvivlad och faster också.
En dag när faster träffat en riktig stilig man,
som kom och hörde farfar, blev han blek och försvann.
Vi övade tillsammans, min farfar och jag.
Dågjorde jag en visa som verkligen var bra.
Den hade fyra toner och lät underbar,
jag tror att det var ungefär såhär den var.
Vi tutade och blåste med känsla och med darr
såduvorna påtaket fick öronkatarr.
Men farfar bara öste på, han spelte som i trance
och duvorna bosatte sig nå'n annanstans.
Min farfar, min farfar, det var en märklig man,
för han var musikalisk och träben hade han.
Det stampade han takten med i drill och kadens.
Han hade inga tänder och skepparkrans.
När farfar blev för gammal avled han till sist.
Dåtystnade musiken och allt blev trist.
Men ännu, när jag tänker uppåförflydda dar,
såblåser jag i andonom en liten fanfar.
Tłumaczenie tekstu piosenki
Kiedy byłem dzieckiem, ojciec dał mi harmonijkę.
za radą dziadka, jak muzyka.
Daj dziecku harmonijkę, Zagrajmy w duet,
dziadek, który sam grał onescornetta.
Kiedy dziadek siedział w piwnicy i wysadzał się, niebieska
babcia miała złamane serce i ciocia też.
Pewnego dnia, kiedy ciocia spotkała prawdziwego przystojniaka,
który przyszedł i usłyszał dziadka, zbladł i zniknął.
Trenowaliśmy razem, mój dziadek i ja.
Potem zorganizowałem pokaz, który był naprawdę dobry.
Miał cztery tony i brzmiał wspaniale,
Myślę, że to było coś takiego.
Usiedliśmy i eksplodowaliśmy z podniecenia iz drżeniem
gołębie na dachu usłyszały katarr.
Ale dziadek po prostu pochylił się, śpiewał jak w transie,
a gołębie zamieszkały gdzie indziej.
Mój dziadek, mój dziadek, to był dziwny człowiek,
ponieważ miał muzyczne i drewniane nogi.
Deptała mu nogę wiertłem i kadencją.
Nie miał zębów i korony.
Kiedy dziadek się zestarzał, w końcu umarł.
Potem muzyka ucichła i wszystko stało się nudne.
Ale wciąż, kiedy myślę o dniach, które przeżyłem,
wdycham trochę fanfar.