Vintersorg — Att Bygga En Ruin tekst piosenki i tłumaczenie
Strona zawiera teksty i polskie tłumaczenie piosenki "Att Bygga En Ruin", wykonawca: Vintersorg.
Tekst piosenki
Kollaps är tillstandet vid alla koordinater
När ridan gar upp pa naivitetens teater
När moder jords talamod tryter,
När människan kväver hennes blom
Da, världsalltets väldiga kör ryter
Och förkunnar sin fatala dom
Fördärvets hammare slar med allt tyngre slag
Likt den i kakofonins smedja
Där röken ligger tät bade natt och dag
Som en atbörd för att vi smider ödeläggelsens kedja
Elden spyr ut sitt vildröda sken
Och förbränner markens hjärta
Flammor som dansar over mortalitetens scen
Tills allt är förbränt och höljt i svärta
En vidsträckt öken kryper fram där det har böljat ett skimrande hav
Landskapets själ är förvänd och spräckt
Av mänsklig hand skulpteras sa naturens grav
Tills världen pryds av kaosets ordensdräkt
Gra är varje fjäril, kall är varje äril
Och skuggor tränger bort ljuset
Skogar har börjat blöda, kvävd är varje gröda
Och tömt är visdomskruset
Alla ängar har mist sin forna prakt,
Enfaldighetsharpans strängar ljuder I denna trakt
Där livlöshetens stjärna brinner
Med ett kallt sken som vi aldrig övervinner
Tłumaczenie tekstu piosenki
Upadek jest stanem we wszystkich współrzędnych,
Kiedy podróż wspina się na teatr naiwności.
Kiedy talamod Matki Ziemi zawodzi,
Kiedy człowiek dusi swój kwiat,
Wtedy potężny chór wszechświata ryczy
I ogłasza swój śmiertelny osąd
Młotkiem niszczycielskiego SLAR z coraz cięższymi uderzeniami,
Jak w kuźni
Kakofonina, gdzie dym leży gęsty zarówno w nocy, jak i w dzień,
Jak ciąża, ponieważ wykuwamy łańcuch zniszczenia.
Ogień wypluwa swój dziki czerwony blask
I spala Serce Ziemi,
Płomień tańczy nad sceną śmierci,
Dopóki wszystko nie spłonie i nie zostanie otoczone ciemnością,
Ogromna pustynia czołga się tam, gdzie rozbłysło migoczące morze,
Dusza krajobrazu jest skręcona i złamana
Ludzką ręką, grób natury wyrzeźbiony,
Dopóki świat nie uświetni porządku chaosu.
Gras - każdy Motyl, zimno - każdy groszek,
A cienie wypierają światło.
Lasy zaczęły krwawić, dusić-to jest każda uprawa
I zdewastowany-to śruba mądrości,
Wszystkie łąki straciły dawny blask,
Struny harfy głupoty brzmią w okolicy,
Gdzie płonie nieożywiona gwiazda ognia
Zimnym blaskiem, którego nigdy nie pokonamy.